Kosmisk television

Under ett par korta veckor i början av året visades på Russgatan i Malmö en smått fantastisk utställning om en "maskin" med rötterna i beatrörelsen kallad Dreamachine. Bakom utställningen stod ljusdesignern Ossian Ekman, och förutom originalet visade Ekman även egna varianter av den legendariska uppfinningen. Men principen var den samma: att med ljusets hjälp åstadkomma förändrade medvetandetillstånd.

Informationen om utställningen spreds endast via Facebook. Sannolikt var det därför en och annan potentiell besökare som aldrig fick höra talas om den. Men nu ges en ny chans att bekanta sig med det hypnotiska flimret från en Dreamachine. Den här gången är platsen Skissernas Museum i Lund, där en vidareutvecklad version av ett av verken från Russgatan visas.

Verket, som går under namnet a (alfa), för tankarna till en gigantisk tv av äldre snitt, och liksom Brion Gysins och Ian Sommervilles ursprungliga skapelse, är tanken att verket ska upplevas med slutna ögon. Men till skillnad från originalversionen ger denna maskin även ifrån sig ett pulserande ljud, vilket på ett effektivt och sinnrikt sätt samverkar med ljusflimret.

En av effekterna av Dreamachine är en känsla av att förlora den rumsliga orienteringen. I den bemärkelsen är upplevelsen besläktad med att vistas i en så kallad flyttank. Men vill man inte helt tappa taget om verkligheten kan man alltid greppa tag om de handtag som a (alfa) utrustats med.


Mer information om utställningen finns här.
Fotnot: a (alfa) är skapad av Ossian Ekman och Andreas Nilsson med ljud av Mikael Syréhn. Verket ingår i grupputställningen På besök som visas till den 13 maj.

Mytomspunnen maskin ställs ut i Malmö

Dropin to dropout på kontorstid. Så lyder rubriken på ett Facebook-event som jag fick en inbjudan till nyligen. Frasen väckte onekligen min nyfikenhet, vilken bara växte när jag förstod vad det handlade om – en utställning om Dreamachine.

I år är det 50 år sedan ritningarna till Brion Gysins och Ian Sommervilles mytomspunna uppfinning för första gången offentliggjordes. Detta uppmärksammas på Russgatan 5 i Malmö med start den 16 januari.

Utställningen utgörs av två ”avdelningar”. Den första går under det fantasieggande namnet 10 Herz from home. Denna del består av två rum. I det ena visas bland annat Nik Sheehans mycket sevärda dokumentär Flicker (2008), och i ett angränsande rum ges tillfälle att på egen hand uppleva effekterna av en Dreamachine. 

Den andra ”avdelningen” bär namnet Endast för förryckta. Vad som bjuds vid denna station framgår inte av event-texten, bara att ambitionen med Endast för förryckta varit att ”på ett minimalistiskt och direkt vis applicera Gysins och Sommervilles principer på dagens teknik.”

Förutom en vink till Herman Hesse innehåller event-texten citat från bland andra Aldous Huxley, William S. Burroughs och Tom Wolfe – samtliga viktiga namn inom psykedelisk kultur. Men så är också Dropin to dropout på kontorstid en tillställning som lär tilltala de flesta som är intresserade av detta fält.


Utställningen äger rum mellan den 16 och den 27 januari och har öppet vardagar 9-17. Besök Facebook-eventet här.

Blunda och se

Dreamachine. Smaka på ordet. 

En maskin som ingen annan. En maskin av det enklare slaget. En maskin bestående av en äldre tiders skivspelare där skivtallriken roterar 78 varv per minut. Och en cylinder med symmetriskt utsnidade hål placerad på skivtallriken. I cylindern en glödlampa.

Dreamachine.
Foto: Wikipedia

För bästa resultat bör användaren av maskinen placera sig nära den med slutna ögon. Rotationerna skapar ett flackande mönster. Den pulserande ljuskällan leder hos somliga till ett förändrat medvetandetillstånd. Vibrerande euforisk. Eller oroligt dystopisk. Varje upplevelse är personlig. Stroboskopeffekten som uppstår syftar till att påverka hjärnans alfavågsaktivitet. 

Maskinen har kallats det första föremålet att skåda med ögonen slutna. 

Men kan man verkligen se saker när man blundar? Schamaner och mystiker har genom årtusenden sett fantastiska ting med slutna ögon. Västerlänningar har av tradition varit mera tveksamma. Har vi ens tid med det kosmiska här i väst? Spikmattornas populäritet visar att vi åtminstone söker andra metoder än de strikt vetenskapliga. 

Dreamachine blev inte någon hit när den uppfanns vid 1950-talet av Brion Gysin, med teknisk assistans av Ian Sommerville. Intresset för maskinen var för svalt och någon massproduktion blev det aldrig tal om. Kanske var den för subversiv för den breda massan. Världen var inte redo. 

Men idag då? Apparaten lever kvar som symbol för beatförfattarnas ohämmade experimentlusta och 2008 kom den briljanta dokumentärfilmen Flicker som handlar om Brion Gysins uppfinning. Filmen innehåller intervjuer med bland andra Genesis P-Orridge och Sonic Youths Lee Ranaldo samt arkivmaterial med Brion Gysin själv.

Se trailern till Flicker här.

Vill man köpa en Dreamachine kan man göra det här.

Prova en Internet-baserad variant här.