Språkets otillräcklighet

Vissa saker är svåra att sätta ord på. Språket räcker helt enkelt inte till. Detta gäller inte minst beskrivningar av förändrade medvetandetillstånd. Det har gjorts otaliga försök att sätta ord på dessa upplevelser. Få (om någon) har lyckats. Är det ens möjligt att beskriva det som rör sig bortom det vi kallar verkligheten? En som kände till dilemmat var författaren och psykonauten Terence McKenna:

"There is a transcendental dimension beyond language... It's just hard as hell to talk about!"

Språkets begränsningar har fått människor att söka andra uttryck än de verbala och litterära. Många har till exempel försökt illustrera mystiska upplevelser genom konst och musik. Men vad McKenna beträffar slutade han aldrig att tro på ordens potential som verktyg för att beskriva visionära tillstånd. Kanske tänkte han att vi ska komma till en punkt i framtiden då språket är rikt nog för detta ändamål:

"The engineers of the future will be poets."

Vill man bekanta sig med Terence McKenna i litterär form är True Hallucinations (1993) en utmärkt ingång. I boken, som är självbiografisk, skildras McKennas och hans medresenärers upplevelser på hallucinogena svampar i Amazonas i början av 1970-talet. True Hallucinations är en klassiker i sin genre  och har beskrivits som en blandning av Charles Darwins The Voyage of the Beagle och Hunter S. Thompsons Fear and Loathing in Las Vegas.


Fotnot: Fler McKenna-citat finns på MindofMcKenna.com. 
En recension av True Hallucinations finns att läsa här.

Collagekonst för psykonauter

Bortglömd och förpassad till historieböckernas notiser; det är tyvärr få som känner till den i San Francisco baserade tyske konstnären Sätty (även stavat "Satty"). Svartvita collage föreställande märkliga inre landskap var hans signum. Avsaknaden av färg bidrog till bildernas mörka och dystopiska uttryck. De framstod som en motsats till de färgexplosioner som hans kollegor ägnade sig åt under sextiotalets hippievåg. Men Sättys konst var likväl psykedelisk. Verken bär på starkt hallucinatoriska motiv och förlagorna tycks hämtade från upplevelser under förändrade medvetandetillstånd.

Den som söker information om Sätty på Internet kommer tyvärr inte så långt. Det finns väldigt lite skrivet om konstnären. En person vid namn Claudio Moure har byggt en hemsida dedikerad Sätty, eller Wilfried Sätty, som han också kallades. (Hans riktiga namn var Wilfried Podriech.) Hemsidan om Sätty är daterad 1996. Det är den enda sida jag lyckas hitta på nätet som exklusivt handlar om konstnären. Där finns bland annat en bild på Sättys dödscertifikat. "Deceased fell from ladder to floor", står det. Året var 1982.

San Franscisco-konstnären Michael Bowen, berättar i en text med titeln Sätty is Dead på hemsidan om sin konstnärskollega och vän:

"Everybody who visited San Francisco or was part of the Citys hip scene from actor Mike Douglas to Herb Caen to Wim Wenders to me to the multitudes of assorted freaks, porn stars , lawyers, politicians and dope gangsters all wanted to crawl down the hole into Sattys Bunker . For a while it was the underground place to see and be seen. And then in the late 70s Sattys scene began to slowly crash".

De sista åren i Sättys liv var svåra. Hans hälsa var i dåligt skick efter en bilolycka där han bröt foten. "Satty looked terrible, his face and hands were bloated and splotchy from the cheap vodka which he drank for the pain in his foot straight out of the bottle", skriver Bowen.

Sätty må vara bortglömd för de flesta. Men den som gör sig besväret att bekanta sig med hans bilder hittar ett konstnärskap som är både komplext och förbryllande.

Läs mer om Sätty här.
Ett urval av Sättys bilder hittar man här.

Böckerna The Cosmic Bicycle (1971) och Time Zone (1973) innehåller Sättys verk.

Sätty gjorde också bilderna till The Illustrated Edgar Alan Poe (1976). Boken innehåller sammanlagt 80 illustrationer.

The Archaic Revival (1991) av författaren och filosofen Terence McKenna innehåller ett flertal av Sättys collage, vilket gjorde hans bilder kända för en ny generation.