torsdag 9 december 2010

Att vara eller inte vara

Skulle världen se bättre ut om vi talade annorlunda?

Den polsk-amerikanske filosofen och språkforskaren Alfred Korzybski såg det engelska verbet "is" och alla dess former som språkets största problem. "Isness is an illness", hävdade han. D. David Bourland, Jr., elev till Korzybski, inspirerades av sin lärare och ansåg att ordet "is" inte längre skulle användas. Denna nya variant av engelska kallade han E-Prime.

Bourland dog för tio år sedan. Och för 60 år sedan lämnade Korzybski jordelivet. Något som mig veterligen inte har uppmärksammats av... någon. Få personer utanför språkvetarkretsar känner i dag till E-Prime.

Robert Anton Wilson.
Foto: Wikipedia.
"'Is', 'is', 'is' - the idiocy of the word haunts me", har den amerikanske författaren Robert Anton Wilson (bilden) sagt. Men går det att sluta använda ett så pass vanligt ord som "är"? Och vad skulle vi tjäna på att sluta använda verbet? Förespråkarna av E-Prime menar att ett språk utan "är" blir mindre dogmatiskt och minskar risken för missförstånd.

Vi lever i ett samhälle där kommunikationen står i fokus och kanalerna för att kommunicera bara tycks bli fler och fler. Samtidigt verkar få benägna att vilja diskutera hur vi, rent språkligt, kommunicerar med varandra.


Robert Anton Wilson har skrivit en artikel om E-Prime. Läs texten här.

Fotnot: Det sägs att Bourland själv alltid talade i E-Prime. Enligt en student som tog hjälp av språkforskaren inledde han sina telefonsamtal med frasen "David Bourland here. How goes it?".

onsdag 8 december 2010

Bortglömd avantgarde-filmare får nytt liv på nätet

Hennes filmer har utelämnats från historieböckerna och på Wikipedia anges inte ens hennes födelseår. Men vill man bekanta sig närmare med filmaren Storm de Hirsch finns det en chans att göra det på UbuWeb, som fortsätter att vara en fantastisk källa till avantgarde-kultur.

Storm de Hirsch beskrivs som en viktig aktör i New Yorks alternativa filmscen på 1960-talet, även om erkännandet uteblev. Hon började sin bana som poet och gav ut flera verk. Så småningom sökte hon efter ett nytt sätt att uttrycka sig och började i stället göra experimentell film.

16-millimetersfilmen Peyote Queen av Storm de Hirsch från 1965 är en dansant, humoristisk och lekfull resa in i ett förändrat medvetandetillstånd. Färgstarka mönster flimrar i takt med den "primitiva" musiken, som tycks vara hämtad från någon form av... extatisk ritual.


Se Peyote Queen av Storm de Hirsch här.

Marie Menken i Alhambra

Marie Menken (död 1970) var experimentell filmare och "societetslejon" i New York.

Vid sidan om det egna filmandet medverkade Marie Menken i flera av Andy Warhols filmer, däribland Chelsea Girls från 1966.

Arabesque for Kenneth Anger (1958-1961) är titeln på en 16-millimetersfilm av Marie Menken som nu finns att se på UbuWeb. Filmen spelades in under en dag i Alhambra i Spanien. Musiken är komponerad av den japanske kompositören Teiji Ito.


Se Arabesque for Kenneth Anger här.

söndag 5 december 2010

Superhjälte gör hallucinatorisk resa i Birdy Nam Nam-video

Den amerikanska hemsidan Dangerous Minds tipsade häromdagen om en video till The Parachute Ending av franska DJ-kollektivet Birdy Nam Nam. Videon beskrivs av Dangerous Minds som "gorgeously psychedelic". Jag kan bara hålla med.

I videon färdas en superhjälte genom en psykedelisk värld där sockerbitar faller från himlen och exploderar då de når marken. När röken från explosionerna lagt sig framträder en slags märkliga statyer. Sockerbitarna är förstås en referens till LSD (vilket ibland droppas på sockerbitar) och uttrycket "drop acid not bombs".

Birdy Nam Nams kyliga, elektroniska ljudbild och marsch-raka beats lär inte uppskattas av alla; personligen hade jag föredragit någonting mera subtilt och organiskt. Men videon är väl värd att bekanta sig med även om man inte gillar musiken.

Animationerna till videon är gjorda av Will Sweeney, som vanligtvis gör flyers, t-shirts och serier. Regissör är Steve Scott. Deras film har valts ut till You Tube Play. A Biennal of Creative Video (ett samarbete mellan Guggenheim museet, YouTube och företaget HP), där bland andra Laurie Anderson sitter i juryn.


Se videon till The Parachute Ending här.

torsdag 18 november 2010

Virpi Pahkinen i DN

I Dagens Nyheters söndagsbilaga intervjuas svenskfinska solodansaren och koreografen Virpi Pahkinen.

I intervjun berättar hon bland annat om när hon reste till Ecuador och tog den hallucinogena växtdrogen ayahuasca, en upplevelse som hon beskriver som "ett möte med Gud". Och vid ett besök i Vietnam åt Virpi Pahkinen ett ...pulserande ormhjärta, utskuret ur en levande orm.

"Mina verk har ofta ormtema, och jag hade läst att just den här sortens orm innehöll naturligt amfetamin, och att det gav en väldig kraft att äta den. Jag drack även ormens galla och blod", säger Virpi Pahkinen.

Men Virpi Pahkinens liv består inte enbart av spirituella experiment och mystiska riualer. Bakom hennes framgångar som dansare ligger år av hårt arbete; inför större framträdanden repeterar hon fem till sex timmar varje dag.

Nämnda intervju finns så vitt jag vet tyvärr endast återgiven i söndagens papperstidning. Om man inte har tillgång till denna, rekommenderas en annan intervju med dansaren publicerad 2002 i DN. I artikeln berättar Virpi Pahkinen om Bardo, en dansföreställning inspirerad av Den Tibetanska Dödsboken. Sistnämnda är en helig skrift inom den tibetanska buddhismen. Skriften läses för nyligen avlidna och syftar till att ge vägledning in i döden.


Läs intervjun här.

måndag 8 november 2010

Sabrina Rattés hägringar

Wow.

Det är inte varje dag man ser något som får en att fantisera om att skutta runt barfota på en sommaräng med vinden i håret och ett fånigt leende på läpparna. Eller något liknande. För de som söker audiovisuella kickar av det psykedeliska slaget är mötet med videon
Mirages av Montréal-baserade Sabrina Ratté lite som att... komma hem. Hennes experimentella 18-minutersvideo är nämligen en hallucinatorisk kalejdoskop-resa in i en parallell verklighet där färgerna är uppskruvade till max.

Mirages är lågbudget-enkel och raffinerad på samma gång. "I simly shot the images with a small digital camera", skriver Sabrina Ratté i en kommentar på Vimeo när hon får frågan om vilken utrustning hon använder. Kanske är det därför den är så bra.

Om Sabrina Ratté vet jag ytterst lite. En googling avslöjar att hon driver bloggarna Diamond Variations och Fin de Cinema samt att hon sedan december 2009 deltar i 52 Pick-Up, ett projekt som går ut på att göra en video i veckan under 52 veckor i följd. Men jag lyckas inte hitta någon biografi om Sabrina Ratté, ingen hemsida.

Genom den utmärkta bloggen The Sound Of Eye, där jag först hörde talas om Mirages, får jag reda på att Sabrina Ratté ägnat sig åt film i nästan tio år samt att hon har ett pågående samarbete med musikern Le Révélateur (även han från Montréal). Sistnämnda har gjort musiken till Mirages. Hans Tangerine Dream med en touch av Terry Riley-aktiga musik har en pulserande, kosmisk klang som är som gjord för Sabrina Rattés färgexplosioner.

Är Mirages ett videokonstverk? Eller "bara" en musikvideo? Allt jag vet är att Mirages är en fantastisk snygg film. Förförisk lockar den in mig i en magisk bildvärld där jag inte kan sluta titta.

En riktigt fet upplevelse helt enkelt.


Fotnot 1: "Mirage" betyder hägring, illusion. En hägring är enligt Ne.se ett "optiskt fenomen i atmosfären orsakat av ljusets brytning inom vissa luftlager".

Fotnot 2: Le Révélateurs Arco Naturale är ett Krautrock-pumpande guldkorn väl värt att bekanta sig närmare med. Låten finns på artistens Soundcloud-sida.

Se Mirages av Sabrina Ratté här.

fredag 5 november 2010

Psychic TV återuppstår

Förra hösten aviserade Genesis Breyer P-Orridge på sin hemsida att Psychic TV skulle splittras; den inplanerade spelningen i Moskva skulle bli den sista någonsin. Men fans av det eminenta psych-rockbandet kan nu glädjas åt att de tycks ha återuppstått - den 9 december gör Psychic TV nämligen en spelning ("a live disconcert") på Club Europa i Brooklyn, New York.

Om återföreningen är tillfällig är oklart.

Genesis Breyer P-Orridge påbörjade under hösten en kort Europa-turné med sina gamla kollegor i Throbbing Gristle, men i slutet av oktober beslöt sig den legendariske frontfiguren för att lämna turnén. Bandet valde att genomföra resten av turnén, som avslutas ikväll i Porto, under namnet X-TG.