lördag 24 oktober 2009

En Alice för 10-talet

Alice i underlandet av Lewis Carroll må vara en barnbok, men omfamnades under 1960-talet av långhåriga "freaks" som älskade John Tenniels trippiga illustrationer. Bilderna var som gjorda för motkulturen. Inte minst för de övertydliga drogreferenserna. Eller var de bara slumpmässiga? Alice dricker en vätska och träder in i ett radikalt förändrat medvetandetillstånd. Hon träffar en larv som sitter och röker vattenpipa på en... eh... svamp. Och det där kaninhålet som Alice trillar ner i? Det skulle förstås kunna vara en referens till schamanism. Inom denna teknik ägnar sig utövarna, schamanerna, åt själsresor till underjorden där de möter så kallade kraftdjur. Kanske att Lewis Carroll och hans illustratör inte hade någon som helst avsikt att anspela på droger. Och kanske hade de inte hört talas om urfolkens schamaner. Men för 1960-talets hippies fick boken som deras föräldrar läste för dem när de var små en helt ny innebörd då hallucinogener som LSD började spridas i framför allt USA och Storbritannien.

Barnboksklassikern från 1865 är med andra ord också en klassiker i den psykedeliska kutluren. Och är det fortfarande. 2010 lär bli Alices år. Då kommer nämligen Tim Burtons version av sagan.

Den brittiske designern John Coulthart har med perfekt timing skapat Psychedelic Wonderland - en kalender för 2010 baserad på Tenniels illustrationer. Coulharts bilder är ohämmat psykedeliska och briljanta i all sin... komplexitet! Glöm deviser som "less is more". I den psykedeliska bildvärlden handlar det om att skruva upp färg och form till max, vilket inte sällan leder till en befriande lekfullhet. Den som är uppmärksam på och hyfsat bevandrad i psykedelisk konst ser i Coulharts bilder en röd tråd från 1860-talets Tenniel till det sena 1900-talets rave-estetik på flyers och
skivomslag. På vägen passar han också på att nicka gillande åt såväl Alfons Mucha som sextiotalets affischkonstnärer. Hans bilder väcker tydliga associationer till den i sammanhanget lite mer obskyra tyske collagekonstnären Sätty, vars bilder finns återgivna i Terence McKennas The Archaic Revival.

Behöver jag tillägga att jag tycker bilderna är fantastiska?


Köp Psychedelic Wonderland här.

söndag 18 oktober 2009

Blunda och se

Dreamachine. Smaka på ordet. 

En maskin som ingen annan. En maskin av det enklare slaget. En maskin bestående av en äldre tiders skivspelare där skivtallriken roterar 78 varv per minut. Och en cylinder med symmetriskt utsnidade hål placerad på skivtallriken. I cylindern en glödlampa.

Dreamachine.
Foto: Wikipedia
För bästa resultat bör användaren av maskinen placera sig nära den med slutna ögon. Rotationerna skapar ett flackande mönster. Den pulserande ljuskällan leder hos somliga till ett förändrat medvetandetillstånd. Vibrerande euforisk. Eller oroligt dystopisk. Varje upplevelse är personlig. Stroboskopeffekten som uppstår syftar till att påverka hjärnans alfavågsaktivitet. 

Maskinen har kallats det första föremålet att skåda med ögonen slutna. 

Men kan man verkligen se saker när man blundar? Schamaner och mystiker har genom årtusenden sett fantastiska ting med slutna ögon. Västerlänningar har av tradition varit mera tveksamma. Har vi ens tid med det kosmiska här i väst? Spikmattornas populäritet visar att vi åtminstone söker andra metoder än de strikt vetenskapliga. 

Dreamachine blev inte någon hit när den uppfanns vid 1950-talet av Brion Gysin, med teknisk assistans av Ian Sommerville. Intresset för maskinen var för svalt och någon massproduktion blev det aldrig tal om. Kanske var den för subversiv för den breda massan. Världen var inte redo. 

Men idag då? Apparaten lever kvar som symbol för beatförfattarnas ohämmade experimentlusta och 2008 kom den briljanta dokumentärfilmen Flicker som handlar om Brion Gysins uppfinning. Filmen innehåller intervjuer med bland andra Genesis P-Orridge och Sonic Youths Lee Ranaldo samt arkivmaterial med Brion Gysin själv.


Se trailern till Flicker här.
Vill man köpa en Dreamachine kan man göra det här.
Prova en Internet-baserad variant här.

söndag 11 oktober 2009

Industri-pionjärer släpper loop-spelare

En liten maskin som ryms i handflatan och som spelar loopar signerade det engelska kultbandet Throbbing Gristle. Kan det vara nåt? Gristleism verkar åtminstone på pappret helt oemotståndlig. Loop-spelaren kommer i färgerna svart, krom och röd. Den har en inbyggd högtalare och drivs av två AA-batterier. I mojängen finns 13 loopar, däribland element från TG-klassiker som Twenty Jazz Funk Greats och Hamburger Lady.

Gristleism är designad av bandet tillsammans med den i Peking baserade musikern Christiaan Virant. Loop-spelaren släpps i december 2009, men går att förhandsbeställa här.


Läs mer om Gristleism här.