söndag 18 mars 2012

Kosmisk television

Under ett par korta veckor i början av året visades på Russgatan i Malmö en smått fantastisk utställning om en "maskin" med rötterna i beatrörelsen kallad Dreamachine. Bakom utställningen stod ljusdesignern Ossian Ekman, och förutom originalet visade Ekman även egna varianter av den legendariska uppfinningen. Men principen var den samma: att med ljusets hjälp åstadkomma förändrade medvetandetillstånd.

Informationen om utställningen spreds endast via Facebook. Sannolikt var det därför en och annan potentiell besökare som aldrig fick höra talas om den. Men nu ges en ny chans att bekanta sig med det hypnotiska flimret från en Dreamachine. Den här gången är platsen Skissernas Museum i Lund, där en vidareutvecklad version av ett av verken från Russgatan visas.

Verket, som går under namnet a (alfa), för tankarna till en gigantisk tv av äldre snitt, och liksom Brion Gysins och Ian Sommervilles ursprungliga skapelse, är tanken att verket ska upplevas med slutna ögon. Men till skillnad från originalversionen ger denna maskin även ifrån sig ett pulserande ljud, vilket på ett effektivt och sinnrikt sätt samverkar med ljusflimret.

En av effekterna av Dreamachine är en känsla av att förlora den rumsliga orienteringen. I den bemärkelsen är upplevelsen besläktad med att vistas i en så kallad flyttank. Men vill man inte helt tappa taget om verkligheten kan man alltid greppa tag om de handtag som a (alfa) utrustats med.


Mer information om utställningen finns här.

Fotnot: a (alfa) är skapad av Ossian Ekman och Andreas Nilsson med ljud av Mikael Syréhn. Verket ingår i grupputställningen På besök som visas till den 13 maj.

fredag 16 mars 2012

Piruett för kannibaler blir teater

Intresset i media för den svenske författaren Sture Dahlström är fortfarande svalt. Detta blev inte minst tydligt förra året då det var tio år sedan han dog och 50 år sedan han debuterade. Äntligen fanns ett utmärkt tillfälle att uppmärksamma den beryktade författaren. Men någon matig SVT-dokumentär eller några fylliga artiklar i morgontidningarna syntes inte till under året. Inte ens en notis. Det var knäpptyst.

Sture Dahlströms Piruett för
kannibaler gavs ut 1985.
Mitt eget försök att motverka denna tystnad resulterade i en längre artikel om Sture Dahlström publicerad i nättidningen Kolet på årsdagen för hans död samt i Fria Tidningen kort därefter. Mig veterligen var texten den enda om författaren vid den här tiden. En tråkig såväl som märklig iakttagelse. Men trots att Sture Dahlström tycks befinna sig i konstant medieskugga har han en hängiven beundrarskara; de flesta av hans böcker har kommit i nya utgåvor och hans stil går igen hos författare som Gunnar Blå. Det mediala ointresset till trots – eller kanske just därför – är Sture Dahlström en av Sveriges främsta kultförfattare. För den som letar efter böcker som rör sig vid sidan om mittfåran, böcker med en uppfriskande anarkistisk uppkäftighet, är han något av en våt dröm.

I vår är Sture Dahlström aktuell på nytt. Den 25 maj har nämligen Piruett för kannibaler premiär på Inkonst i Malmö. Bakom föreställningen, som är baserad på en av författarens romaner med samma namn, ligger scenkonstkollektivet PotatoPotato.


Läs mer om föreställningen här.
Fotnot: En utmärkt ingång till Sture Dahlströms författarskap är romanerna Tango för enbenta och Huggormens tid.