söndag 28 mars 2010

C-M Edenborg: Jag kallar mig drogsocialist

Tidskriften Glänta publicerade 2007 ett temanummer om droger. Ämnet avhandlades på ett sätt som sällan sker i Sverige – nyanserat, intelligent och verklighetsförankrat. En av redaktörerna för numret var förläggaren och idéhistorikern Carl-Michael Edenborg. Han har också debatterat droger på Newsmill. Tillsammans med Daniel Berg och Ted Goldberg har Carl-Michael Edenborg bland annat skrivit ett inlägg om Portugals avkriminalisering av droger. De tre debattörernas hållning är unik i ett klimat där nolltolerans fortfarande är målet; det är få personer i Sverige som vågar föra en nyanserad debatt om narkotika.

Carl-Michael Edenborg tog en paus från arbetet med sitt nya café och berättade för Ekarkivet hur han ser på den svenska narkotikapolitiken.

Människor som är för en mera drogliberal politik försöker skilja på de olika drogernas effekter och de eventuella risker de medför, men drogmotståndarna talar oftast bara om "knark". Tror du att drogmotståndarna kommer att ge upp idén om nolltolerans?
- Ja. Faktum är att denna farliga tanke ges upp i land efter land. Det kommer även att ske i Sverige. Jag kallar mig "drogsocialist" eftersom jag menar att det är nödvändigt med ett socialt perspektiv på droger, droganvändning och drogers effekter och eftersom den nuvarande politiken är starkt orättvis ur ett klassperspektiv. De flesta som utpekas som och lever som "missbrukare" är socialt utslagna.

Ordet "missbruk" är betydligt vanligare än ordet "bruk" i tidningsartiklar om droger. Hur tycker du ämnet hanteras av svensk media? Är rapporteringen neutral?
- När det kommer till illegala substanser görs ingen skillnad mellan bruk, missbruk och rekreationsbruk. Det är ungefär som att säga att alla som dricker ett glas rödvin är alkoholister. Detta är både missvisande och farligt.

Svenskar som uttalar sig om droger på ett icke-fördömande, nyanserat sätt kallas inte sällan drogromantiker. Varför är det så svårt att tala om droger i Sverige?
- Sverige har varit ett mycket ordnat, homogent och toppstyrt samhälle i hundratals år. Statens åsikter om normalitet har haft ett enormt genomslag. När idén om narkotikans smutsighet, farlighet och samhällsomstörtande aspekter förvandlades till självklara sanningar under 60- och 70-talen fick detta ett enormt genomslag som än idag präglar debatten.

Konstnärer som Sture Johannesson, känd för "Haschflickan" och Galleri Cannabis, och Öyvind Fahlström, som gjort verket Esso-LSD, förde på 1960-talet in drogerna i den svenska konsten. Drogerna som de uppmärksammade var cannabis och hallucinogener som LSD - preparat som forskning visat orsakar mindre skada än alkohol, tobak och opiater*. Svenskarna chockades och media gick i taket. På 1990-talet var det bruket av Ecstasy som provocerade. Varför är droger som används i rekreationsbruk så kontroversiella?

- Tja, alkohol används ju mest som rekreation också, medan amfetamin används av många inom yrkeslivet men knappast är acceptabelt. När det kommer till psykedelika handlar det mycket om att användningen så flagrant strider mot idén om människan som en rationell individ som förväntas leva ordnat och nyttigt, det vill säga den lutheranska människan. Tydligen är det mycket provocerande att någon frivilligt vill gå in i psykotiska/mystiska tillstånd.

Svenska Dagbladet publicerade den 24 februari 2010 en artikel om "Portugals mjuka knarklinje". Där kunde man läsa att "förändringen grundade sig på synen att missbruk måste ses som ett folkhälsoproblem snarare än som kriminell aktivitet." När tror du kopplingen droger och synd/kriminalitet upphör?

- Det sker gradvis nu. Ingen av dem är egentligen något nytt synsätt, modellen fanns redan på 1800-talet, men den ena sidan har ibland dominerat över den andra. Just nu tycks synen på missbruk som en sjukdom snarare än ett brott vara på väg att ta över, vilket förmodligen kommer att rädda många liv.


*Enligt medicinska tidskriften The Lancet (24/3, 2007, vol 369). Uppgiften är hämtad från Glänta nr 2-3, 2007.

Fotnot: Intervjun gjordes via e-mail.

Fakta:
Carl-Michael Edenborg driver Vertigo förlag.
Daniel Berg är doktorand i ekonomisk historia vid Stockholms universitet.
Ted Goldberg är professor i sociologi på högskolan i Gävle.

Länkar:
I Glänta 2-3.07 publicerades texten Drogerna och skrivandet av Carl-Michael Edenborg och Daniel Berg. Läs texten här.
Läs inlägget på Newsmill av Carl-Michael Edenborg, Daniel Berg och Ted Goldberg här.
Artikeln i SvD som nämns i intervjun går att läsa här.

lördag 20 mars 2010

Porträttmålare blev abstrakt konstnär efter möte med väsen

Den svenska konstnären Hilma af Klint (1862-1944) ingick i en grupp som kallade sig De fem. Gruppen ägnade sig åt spiritistiska seanser. Det var under en sådan seans som Hilma af Klint fick ett meddelande av ett andligt väsen om att hon skulle ägna sig åt "mediumistiska målningar". Hennes konstnärskap tog en ny riktning; porträttmålaren Hilma af Klint började göra abstrakt konst.

Hilma af Klint
Hilma af Klint var ingen vanlig kvinna för sin tid. 1880 började hon sin långa utbildning till konstnär. Först på Tekniska skolan i Stockholm. Därefter en fem år lång utbildning på Konstakademin. Få människor hade på 1800-talet möjlighet att utbilda sig till yrket. Men så var också Hilma af Klint född på ett slott.

På 1910-talet bodde Hilma af Klint med sin mamma på Munsön. När hennes mamma dog lämnade Hilma ön och flyttade till Helsingborg. Mammans sjuksköterska, Thomasine Andersson, följde med på flytten. Liksom Hilma af Klint var hon intresserad av antroposofi och de två blev livskamrater. Varje år reste de till Dornach i Schweiz. Det var där som de lärde känna Rudolf Steiner, antroposofins grundare, som levde i staden. Under den här tiden introduceras Hilma af Klint för Rudolf Steiners egna konstteori. Mötet med honom gjorde så starkt intryck på henne att hon började måla i den antroposofiska andan.

Hilma, Thomasine och... Rudolf. I Schweiz. På 1920-talet. Visst skapar dessa ord intressanta bilder i huvudet? Hilma och Thomasine på ett tåg genom Europa. För att besöka Rudolf Steiner. Om man bara kunde höra vad de tre pratade om på sammankomsterna i Dornach.

Efter ett antal år i Helsingborg flyttade Hilma af Klint till Lund och bodde där i nio år. 1940 dog hennes följeslagare Thomasine. Hilma af Klint återvände till Stockholm, närmare bestämt Djursholm, där hon bodde med sin kusin. Tiden i Djursholm blev kort. Samma år som Hilma af Klint bosatte sig där dog hon efter skadorna orsakade av en trafikolycka.

Hilma af Klint lämnade efter sig över 1000 verk. Bilderna testamenterade hon till sin brorson. Enligt testamentet fick verken inte visas förrän 20 år efter hennes död. Men det dröjde ännu längre innan de ställdes ut. 1986, 42 år efter hennes död, visades Hilma af Klints verk på utställningen The Spiritual in Art. Abstract Painting 1890-1985 på Los Angeles County Museum of Art (LACMA).

Hilma af Klint är starkt förknippad med New Age-fenomenet antroposofi. Den som inte har problem med de religiösa (kristna) referenserna i hennes verk möter ett spännande konstnärskap.