lördag 19 februari 2011

Malmö enligt Burroughs

Att den amerikanske beatförfattaren William S. Burroughs gjorde många resor under sin livstid är välkänt. Säg hans namn och de flesta kommer att tänka på städer som Paris, Tanger och Mexico City. Men faktum är att Burroughs även passerade Malmö - åtminstone om man får tro Malmö stad, som på sin hemsida inkluderar författaren i Kulturarv Malmö A-Ö.

Första upplagan av
Naked Lunch, utgiven
på Olympia Press.
Den som är bekant med Burroughs litteratur har vid det här laget förmodligen räknat ut att det handlar om ett stycke i Naked Lunch (1959), där berättarjaget gör ett kort besök i Malmö.

Mig veterligen är det oklart om Burroughs verkligen var i staden vid den här tiden.* Det är nämligen inte otänkbart att han baserade avsnittet på en berättelse från någon av hans vänner som besökt Malmö. Huruvida beatlegenden reste till staden eller ej lär troligen aldrig gå att fastställa. Och det spelar förstås ingen roll; i litteraturens värld är det mesta tillåtet.

Vad tyckte då Burroughs berättarjag i Naked Lunch om Malmö? Det är en dyster bild som målas upp; 1950-talets Malmö är en plats utan barer och utan något att se på biograferna. I staden finns "inget att göra på eftermiddagen".

"Låt oss gå raka vägen ombord på den där färjan igen", säger berättarjaget och lämnar med det Malmö bakom sig.


På Malmö stads hemsida finns en kort artikel om Burroughs Malmö-besök. Läs artikeln här

*Enligt en text av Barry Miles och James Grauerholz publicerad i Naked Lunch: The Restored Text, vistades Burroughs sommaren 1957 i Köpenhamn, där hans vän Kells Elvins bodde med sin danska fru. Med tanke på närheten till Sverige, är det ganska troligt att besöket i Malmö i boken är självbiografiskt.

lördag 12 februari 2011

Ginsberg sjunger Blake

Författare som Aldous Huxley, 1950-talets beatpoeter och det följande decenniets motkultur influerades starkt av den engelske poeten och konstnären William Blake (1757-1827). Till exempel hämtade Huxley titeln till The Doors of Perception (1954), en bok om författarens upplevelser på meskalin, från Blakes The Marriage of Heaven and Hell (1790-1793)*:

"When the doors of perception are cleansed, man will see things as they truly are, infinite."

William Blake
Orden tycktes uttrycka exakt vad beatniks och hippies på 1950- och 1960-talen upplevde under förändrade medvetandetillstånd. Sannolikt kände de att Blake slog huvudet på spiken - trots att han dog redan 1827 och troligen aldrig kom i kontakt med hallucinogener under sin livstid. Men detta sågs inte som ett problem inom motkulturen; Blake var en mystiker som enligt egen utsago hade flera religiösa uppenbarelser under sin livstid, uppenbarelser där han hävdade att han bland annat såg Gud.

Att William Blake återupptäcktes under just 1960-talets hippierörelse var förstås ingen slump. Miljontals människor i västvärlden kom i kontakt med hallucinogener och många vittnade om starkt religiösa och mystiska upplevelser under drogrusen, något som tidigare nästan enbart hade varit förbehållet schamaner. När den psykedeliska rörelsen tog fart förvandlades en hel generation till potentiella... mystiker. Med de nya verktyg (framför allt LSD) som användes för att träda in i förändrade medvetandetillstånd, uppstod ett behov av historiska förebilder som skänkte mening i det kaos som kunde uppstå när det undermedvetna gav sig till känna under hallucinogenrusen. Sextiotalets hippies menade att Blake visste vad det handlade om - redan på 1700-talet.

Beatförfattaren Allen Ginsberg tillhör de som lät sig inspireras av den engelske poeten. 1969 spelade Ginsberg in skivan Songs of Innocence and Experience by William Blake, tuned by Allen Ginsberg (1970), där han sjunger tonsatta dikter från Blakes diktsamlingar Songs of Innocence (1789) och Songs of Experience (1794). Med på inspelningarna är bland andra poeten Peter Orlovsky (som även var Ginsbergs partner) och den legendariske jazzmusikern Don Cherry. Skivan producerades av Barry Miles, som bland annat drev konstgalleriet Indica Gallery i London.

Albumet lär vara svåra att hitta i fysisk form, men den som vill bekanta sig med inspelningarna kan göra det på UbuWeb.


*Även The Doors lät sig inspireras av The Marriage of Heaven and Hell och hämtade sitt namn från boken.