Författare som Aldous Huxley, 1950-talets beatpoeter och det följande decenniets motkultur influerades starkt av den engelske poeten och konstnären William Blake (1757-1827). Till exempel hämtade Huxley titeln till The Doors of Perception (1954), en bok om författarens upplevelser på meskalin, från Blakes The Marriage of Heaven and Hell (1790-1793)*:
"When the doors of perception are cleansed, man will see things as they truly are, infinite."
 |
| William Blake |
Orden tycktes uttrycka exakt vad beatniks och hippies på 1950- och 1960-talen upplevde under förändrade medvetandetillstånd. Sannolikt kände de att Blake slog huvudet på spiken - trots att han dog redan 1827 och troligen aldrig kom i kontakt med hallucinogener under sin livstid. Men detta sågs inte som ett problem inom motkulturen; Blake var en mystiker som enligt egen utsago hade flera religiösa uppenbarelser under sin livstid, uppenbarelser där han hävdade att han bland annat såg Gud.
Att William Blake återupptäcktes under just 1960-talets hippierörelse var förstås ingen slump. Miljontals människor i västvärlden kom i kontakt med hallucinogener och många vittnade om starkt religiösa och mystiska upplevelser under drogrusen, något som tidigare nästan enbart hade varit förbehållet schamaner. När den psykedeliska rörelsen tog fart förvandlades en hel generation till potentiella... mystiker. Med de nya verktyg (framför allt LSD) som användes för att träda in i förändrade medvetandetillstånd, uppstod ett behov av historiska förebilder som skänkte mening i det kaos som kunde uppstå när det undermedvetna gav sig till känna under hallucinogenrusen. Sextiotalets hippies menade att Blake visste vad det handlade om - redan på 1700-talet.
Att William Blake återupptäcktes under just 1960-talets hippierörelse var förstås ingen slump. Miljontals människor i västvärlden kom i kontakt med hallucinogener och många vittnade om starkt religiösa och mystiska upplevelser under drogrusen, något som tidigare nästan enbart hade varit förbehållet schamaner. När den psykedeliska rörelsen tog fart förvandlades en hel generation till potentiella... mystiker. Med de nya verktyg (framför allt LSD) som användes för att träda in i förändrade medvetandetillstånd, uppstod ett behov av historiska förebilder som skänkte mening i det kaos som kunde uppstå när det undermedvetna gav sig till känna under hallucinogenrusen. Sextiotalets hippies menade att Blake visste vad det handlade om - redan på 1700-talet.
Beatförfattaren Allen Ginsberg tillhör de som lät sig inspireras av den engelske poeten. 1969 spelade Ginsberg in skivan Songs of Innocence and Experience by William Blake, tuned by Allen Ginsberg (1970), där han sjunger tonsatta dikter från Blakes diktsamlingar Songs of Innocence (1789) och Songs of Experience (1794). Med på inspelningarna är bland andra poeten Peter Orlovsky (som även var Ginsbergs partner) och den legendariske jazzmusikern Don Cherry. Skivan producerades av Barry Miles, som bland annat drev konstgalleriet Indica Gallery i London.
Albumet lär vara svåra att hitta i fysisk form, men den som vill bekanta sig med inspelningarna kan göra det på UbuWeb.
Albumet lär vara svåra att hitta i fysisk form, men den som vill bekanta sig med inspelningarna kan göra det på UbuWeb.
*Även The Doors lät sig inspireras av The Marriage of Heaven and Hell och hämtade sitt namn från boken.
Kolla In Edit Mode Press:
SvaraRaderahttp://www.ineditmode.com/wordpress/?page_id=9
Krtssn, låter onekligen spännande. Tack för tipset.
SvaraRadera