Bor man i södra Sverige och är intresserad av konst från 1960-talet finns det fortfarande chans att se utställningen Spektakulära tider på Moderna Museet Malmö.
På utställningen visas bland annat John-E Franzéns legendariska Hell's Angels of California, United States of America (1966-1969). Mäktig och frånstötande på samma gång; det är svårt att slita ögonen från bilden. Hade Franzén läst Hunter S. Thompsons reportagebok Hell's Angels - A Strange and terrible saga (1966) när han gjorde verket? Precis som Thompsons bok förmedlade Franzén den ambivalenta känsla av fascination och rädsla som många människor kände inför motorcykelgänget under 1960-talet.
Spektakulära tider visar också Öyvind Fahlströms Sitting... från 1962. Verket framstår som en cut-up av bilder från en serietidning. Min blick flackar runt över bildytan. Söker efter logik. Efter en stund ger jag upp och konstaterar att Fahlströms psykedeliska "seriestripp" funkar lika bra utan narrativa inslag.
Det finns anledning att dröja kvar vid sistnämnda en stund. Fahlström är mest känd som konstnär, men arbetade också bland annat som översättare och journalist - några av de texter som han skrev för undergroundtidningen Puss var refuserade artiklar från DN!
Fahlström har också beskrivits som "psykonaut" (det vill säga en person som använder hallucinogener) och hans intresse för droger var ingen hemlighet; i ett program på Sveriges Television chockades de svenska tittarna när Fahlström i sändning tände en pipa med vad han påstod var hasch.
På utställningen visas bland annat John-E Franzéns legendariska Hell's Angels of California, United States of America (1966-1969). Mäktig och frånstötande på samma gång; det är svårt att slita ögonen från bilden. Hade Franzén läst Hunter S. Thompsons reportagebok Hell's Angels - A Strange and terrible saga (1966) när han gjorde verket? Precis som Thompsons bok förmedlade Franzén den ambivalenta känsla av fascination och rädsla som många människor kände inför motorcykelgänget under 1960-talet.Spektakulära tider visar också Öyvind Fahlströms Sitting... från 1962. Verket framstår som en cut-up av bilder från en serietidning. Min blick flackar runt över bildytan. Söker efter logik. Efter en stund ger jag upp och konstaterar att Fahlströms psykedeliska "seriestripp" funkar lika bra utan narrativa inslag.
Det finns anledning att dröja kvar vid sistnämnda en stund. Fahlström är mest känd som konstnär, men arbetade också bland annat som översättare och journalist - några av de texter som han skrev för undergroundtidningen Puss var refuserade artiklar från DN!Fahlström har också beskrivits som "psykonaut" (det vill säga en person som använder hallucinogener) och hans intresse för droger var ingen hemlighet; i ett program på Sveriges Television chockades de svenska tittarna när Fahlström i sändning tände en pipa med vad han påstod var hasch.
Tyvärr skickade Moderna Museet i Stockholm inte ner Fahlströms fantastiska Esso-LSD (1967) till Malmö-uställningen, ett verk som består av två skyltar. En av dessa är identisk med de som oljebolaget Esso, numera Statoil, använde sig av. Den andra har exakt samma form men i stället för "Esso" står det "LSD" på skylten. Att referenser till drogen letade sig in i konsten var helt logiskt*. LSD var på 1960-talet inte ett undergroundfenomen, som det senare kom att bli. Miljontals västerlänningar tog drogen och efterdyningarna märks än idag - även på en konsthall i Malmö.
Spektakulära tider på Moderna Museet Malmö visas till den 27:e februari.
*Sture Johannessons briljanta Andrée Will Take A Trip! (1969) är ett annat exempel.
Spektakulära tider på Moderna Museet Malmö visas till den 27:e februari.
*Sture Johannessons briljanta Andrée Will Take A Trip! (1969) är ett annat exempel.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar